FÖRSÄKRING
När man minst anar det kan olyckan vara framme och om man inte har försäkrat sin katt kan kostnaden dra iväg rejält. Djur har ju inte något skyddsnät till skillnad från oss människor, som har högkostnadsskydd gällande både läkarbesök och medicin och
därmed är det verkligen viktigt att man försäkrar sin katt.
Jag är personligen inte så insatt i vilket försäkringsbolag som är bäst, det viktigaste är att man har en försäkring, inte vilket bolag man försäkrar vid (men givetvis kan det vara bra att googla runt lite för att få ett hum om vilket bolag man ska
välja). Vad gäller mina katter så är Decibel, Miranda och Pixel försäkrade vid Agria och Doris vid Svedea. Det kan tyckas lite konstigt kanske att Doris har sitt egna försäkringsbolag men det var helt enkelt för att när jag försäkrade mina äldsta
katter Decibel och Miranda så valde jag Agria då jag haft det tidigare, men när jag ett par år senare skulle försäkra Doris hade jag fått upp ögonen för tandsjukdomen forl som drabbar många katter och som innebär att katten som drabbas behöver
besöka veterinär ofta, vilket så klart blir en dyr historia och därmed ville jag ha en försäkring som täckte forl, vilket Agrias inte gjorde vid detta tillfälle. Och därmed blev det, efter lite googlande och läsande av Bäst-i-test-artiklar Svedea.
När Pixel flyttade till oss förra året hade dock Agrias försäkring börjat täcka forl och därmed ser det ut som det gör med mina kattförsäkringar. Jag minns inte på rak arm om det här med forl alltid ingår i Agrias försäkring numera eller om det
är en tilläggsförsäkring man måste göra, men jag skulle råda alla att lägga till det.
I somras blev Pixel dålig och fick åka till veterinären sex gånger under loppet av en vecka. Allt som allt kostade det ca 18 000 men jag betalade endast 4 800 ur egen ficka (och i denna
summa var även mediciner medräknat som inte täcktes av försäkringen). Det mest önskvärda är så klart att aldrig få valuta för sina pengar när det gäller just försäkringar men som sagt så vet man aldrig när olyckan är framme.
Chip/tatuering - vad är bäst?
Svar: chip (med chiptatuering). Enligt mig alltså :) Men det viktigaste är att man gör något. Det är många gånger A och O för att en bortsprungen katt ska kunna få hjälp att komma hem igen om den kommit på villovägar.
Anledningen att jag föredrar chip är för att ett chip finns kvar i kattens kropp år efter år medans en tatuering i örat ofta blir mer svårtydd ju äldre katten blir. Ibland suddas siffrorna ut helt och hållet. Det är så fruktansvärt frustrerande när
man fångar in en katt som har en oläslig tatuering och kanske även är kastrerad så man vet att den har haft ett hem, men omöjligen kan få fram vart då tatueringen är oläslig. Vad gäller kattungarna så blev de ju chippade vid senaste veterinärsbesöket
så den biten är klar, men det som är viktigt att komma ihåg är att vid kastreringstillfället även be veterinären att tatuera in ordet CHIP i örat. Då är man helgarderad sen, för även om chippet inte syns/känns så ser eventuell upphittare att det
står chip i örat och förstår därmed att katten är chippad och kan kontakta veterinär, katthem eller någon annan med chipläsare för att få hjälp att läsa av chippet.
När prövotiden är över och ni ska skriva överlåtelseavtal för kattungarna (det sker vid Kattstödet i Follingbo efter ca två veckor) så kommer ni att få kattungarnas vaccinationskort, där även respektive katts chipnummer framgår.
Ni får även ett papper som ska skickas till SKKs ägarregister (registret hittar ni här https://hundar.skk.se/agarreg/ ), kontrollera gärna efter någon vecka så katten verkligen blivit registrerad, jag såg
att de har en notering just nu om att det har tre veckors handläggningstid på registreringarna så skicka gärna in papperna så fort som möjligt efter att ni skrivit på överlåtelseavtalet). Även Sverak har ett ägarregister (https://www.id-registret.se)
så registrera gärna vid båda.
OBS: Jag har under fältarbetet upptäckt att dessa register inte verkar ha någon automatisk uppdatering av adress när en kattägare flyttar så om ni ska flytta framöver så kom även ihåg att uppdatera er adress vid dessa register och
likaså om ni byter telefonnummer.
Fun fact: Visste ni att chipet (som injiceras in under huden mellan skulderbladen) kan "vandra" i kattens kropp? Så när vi ska läsa av katter för att se om de är chippade kollar vi alltid hela kroppen, inte bara vid skulderbladen. Det är helt ofarligt
att det vandrar runt, men det skulle onekligen vara lite smidigare om det höll sig vid skulderbladen, särskilt när man ska försöka läsa av en skygg katt.
Sist men inte minst: tänk på att kattungar är som små barn (only fluffyer and cuter 😜) De villar lätt bort sig om de släpps ut för tidigt. Mitt råd är att inte släppa ut kattungarna alls innan de är kastrerade, vilket kan ske när de fyllt
sex månader. Men även därefter känna av hur katten känns, är hen mentalt redo att släppas ut än? Min Doris, som är en riktig skyggis, fick vänta gott och väl ett år innan jag kände att hon var mogen att släppas ut. Och än i dag måste dörren alltid
vara öppen när hon är ute så hon snabbt kan spring in om hon blir rädd för något, en granne t.ex.
Vi byggde en inhängnad som Doris kunde vara i när de andra katterna var ute och hon använde den flitigt även efter det att hon fick lov att gå ut. Tyvärr fick den och inhängnanden på balkongen tas bort när Gotlandshem beslutade om fasadrenovering
för ja... två år sen tror jag? De är fortfarande inte klara men jag hopps vi ska kunna få upp inhängnandena igen i sommar.
