linasskatter.blogg.se

Här är några på Sickan (the black one) och Doris (the Grey one). På stolen i bakgrunden ses Miss Miljarden.

Och några foton till

I söndags lyckades jag äntligen -ÄNTLIGEN- lura upp blyga Doris i mitt knä. 

Jag lyckades även ta på henne lite, lite men det var inte så populärt. Hon är inte riktigt där än, men det är nog inte långt kvar :) 

Jag lyckades även ta två foton av Hanna (som vi först trodde var en Hasse). En otroligt fin, röd katt. Jag vet inte vad hon varit med om eller hur hennes liv sett ut innan hon fångades in, men hon känns så... ledsen. Nästan deprimerad. Skygga katter är ofta utåtagerande om man kommer för nära- känner de sig trängda eller rädda så attackerar dom eller åtminstone fräser till ordentligt, men Hanna bara ligger helt stilla och tittar på en utan att röra en min. Apatisk typ. Det är så sorgligt, jag föredrar när de är ilskna och försvarar sig med både klor och tänder, då visar de åtminstone att de har kämpaglöd kvar och alltså inte gett upp. Jag hoppas lilla Hanna får ett hem snart, hos någon som har massor av tid för henne ❤️

Cassiopeia och Ingo har jag nämnt, va? De är också skygga och håller oftast till bakom soffan när man är i rummet, men i söndags hoppade Cassiopeia upp i fönstret och satt och tittade fast jag stod bara en bit bort. Ett litet framsteg, kan tyckas, men alla dessa små framsteg är de som till slut blir ett jättekliv. 

 Så här hittade jag Sötnos. Hon hade bäddat ner sig själv. Som att solvärmen inte räckte till 😻☀️

Doris & Sickan

It’s a scary world out there so sometimes you just gotta hide. 

Decibel sitter i fönstret och tittar ut på

mig, Sofi och trippel-A!

:)

Och av husse fick hon världens bästa present 

Här ovan ser ni Doris, som fortsätter bli tuffare och tuffare och nedan ser ni också Doris (vilken söt min, va?) och Sickan och så Millan Miljarden i fönstret 

Och så lite foton på kökskatten Sötnos - som är en riktig soldyrkare ☀️

Här är lite foton från i dag. 

Miranda myser på uteplatsen 

Miranda med sin kompis sten-katten

Och som när man mitt på smällheta dagen blir lite trött och frusen och bestämmer sig för att gräva ner sig i mattes täcke 

Jag och Miranda var verkligen oense om fästingen skulle få sitta kvar på Mirandas hals eller plockas bort, men efter många försök och mycken möda och besvär så vann jag kampen och fästingen is no more... 

Eller vann jag egentligen? 

Så här såg jag ut efteråt 

+ några mindre sår till. 

Miranda däremot fick inte en endaste skråma så frågan är om inte hon vann trots allt? 🤔

De ser roade ut, va? 😜

Jag stod innanför altandörren och när hon fick syn på mig kom hon springandes mot mig som vore det timmar sen sist vi sågs (fast det egentligen bara rörde sig om några minuter). Hon är så söt ❤️