Häromdagen flyttade en höggravid katt hem till mig och i torsdags började förlossningen. Jag läste och läste på den här sidan
för att kunna hänga med. Jag kom hem från jobbet vid lunch och vid 13:30 förstod jag att det var något på gång. Mamman kämpade och kämpade i timme efter timme och jag blev mer orolig för varje timme som gick. Det kan ta tid även för katter att föda, men
det kändes som att det var så jobbigt för henne. Hon flyttade mellan ett kattält, en annan bädd samt bredvid mig i sängen, där hon ville ligga på min arm. Hon är så tillgiven och kärleksfull ❤️
Vid 19:30 ringde jag till veterinären i Roma för att rådfråga då det fortfarande inte kommit ut någon kattunge. Vi kom fram till att det var bäst om vi åkte in med mamman så de fick ta sig en titt. Väl där såg veterinären att den första kattungen hade
fastnat på något sätt och blockerade för de andra kattungarna. Stackars katter :(
Veterinären ville helst undvika operation och försökte få ut kattungen som satt fast, med hopp om att mamman skulle kunna fortsätta med förlossningen, men mamman skrek och vred sig så jag knappt förstår hur veterinären lyckades hålla tag om henne. Jag
hjälpte till så gott det gick, men blev biten i handen. Veterinären sa att hon måste ge lite lugnande för att kunna försöka igen. Hon gav mamman det lugnande och lämnade sen rummet. Mammakatt hoppade ner på golvet och gömde sig under ett skåp. När
hon började se riktigt trött ut så släpade hon sig över golvet bort till mig och la sig precis vid mina fötter. Så kontaktsökande trots att jag just hade hjälpt veterinären att hålla fast henne, hon ville verkligen inte vara ensam.
Efter ett tag kom veterinären tillbaka igen och gjorde ett nytt försök men trots att mamman fått lugnande skrek hon ut sin smärta och gjorde allt för att komma loss. Det var bara att inse att det inte skulle gå att fortsätta förlossningen, så veterinären
tog med sig mamman för ett kejsarsnitt. Hon sa att det var risk att kattungen som satt fast redan var död, men att hon skulle göra allt för att rädda dem. Vi bestämde att mamman/ungarna skulle bli kvar till dagen därpå. Klockan 22:31 kom meddelandet
att kejsarsnittet hade gått bra och att alla kattungar hade överlevt, alla fem av dem 🥰. Mamman mådde också bra och tog hand om alla sina fem små skatter.
På fredagen den 14 oktober kom familjen hem till oss igen ❤️
Jag lät kattfamiljen vara mestadels för sig själva. Mamman låg kvar i buren mitt på golvet med sina små. Jag hade tänkt att hon skulle flytta sig till någon bättre plats, med mer utrymme men när jag var uppe sista gången vid 22-tiden låg de fortfarande
kvar. Mamman hade ätit men inte varit på lådan sen hon kom hem.
Lördagen den 15 oktober - kattungarnas tredje dag
Mamman hade varit på lådan många gånger under natten, så allt fungerar som det ska efter operationen, skönt. Hon hade flyttat alla kattungar till en av mina burar som stod mer undangömt under ett bord, med ett lakan över. Mamman äter mycket, hon är särskilt
förtjust i mjukmat. Hon fick även en bit kokt skinka idag och oj, vad hon älskade det.
På kvällen passade jag på att bädda rent då det var en del kattungebajs på badlakanet som familjen ligger på i sin bur. Mamman är väldigt lugn, om man flyttar på kattungarna medans hon äter så bekommer det henne knappt alls, och när hon inte
äter så ser hon bara lite förvirrad ut och undrar vad man håller på med, tills man lagt tillbaka kattungarna igen.
Jag bestämde mig för att mamman ska heta Lavie. La vie betyder liv, vilket jag tycker känns passande.
Söndag 16 oktober 2022 - kattungarnas fjärde dag
Jag cyklade till Kattstödet och hämtade badlakan, det går åt snabbt här hemma nu, när jag måste bädda rent minst en gång om dagen.
Jag har vägt kattungarna i dag, så här ser vikten ut:
170 gram (kattungen som fastnade vid förlossningen),
140 gram (svart kattunge med lite vitt på nosen),
126 gram (svart kattunge med vit svanstipp),
148 gram (randig 1) och
133 gram (randig 2 med en vit ring runt svansen).
