linasskatter.blogg.se

 

I onsdags, den 20 november, var det nio år sen King och jag blev sambos. HÄR kan ni läsa historien om hur han kom in i mitt liv.

Nio år av lycka. Ja, om man bortser från den där gången för nästan fyra år sedan då han var försvunnen en hel natt. Usch, vad hemskt det var.

 

 

Som skickade ett mms med denna bild. I do love EVERYTHING med "King" in it :D

 

Alla som läst denna blogg vet nog nu hur Millie kom in i mitt liv, så det är väl inte mer än rätt att jag även berättar hur det gick till när King flyttade in hos mig?

 

Det var den 20 november 2004, King var ungefär 2,5 år (han föddes den 28 mars 2002).

 

Jag hade velat ha en katt ett tag, abstinensen började växa i kroppen och min etta jag bodde i kändes fruktansvärt tom. Ett hus blir inte ett hem förrän man skaffar en katt, det är bara att inse.

Det var vinter så det var inte "högsäsong" på kattungar, men en dag sade en kompis att hans släkting kände någon med en brittisk korthårig katt som behövde ett nytt hem p.g.a att denna katt hade svårt att acceptera att paret han bodde hos hade fler katter. Han slog dem visst, vilket resulterade i att Mr Slagskämpe fick spendera den mesta av sin tid avskärmad från alla andra katter vilket resulterade i att även paret kände att de inte kunde ge honom den tid och uppmärksamhet han förtjänade.

Detta lät verkligen som en katt som behövde ett nytt hem så jag och Andreas åkte för att hämta hem kissen på prov i några dagar.

Vi brummade iväg långt ut i Smålands djupa skogar, fyra mil bort från Kalmar där jag bodde, när vi väl lyckats hitta fram till huset (efter några felkörningar), klev jag ur bilen och hörde -Miaooooooo.

En bit längre bort såg jag en chokladbrun skapelse som jamade för fullt bakom ett nätgaller, jag gick fram och klappade denna vackra skapelse så gott det gick genom gallret. Mr Chokladbrun tryckte sig mot stängslet och försökte "buffla" tillbaka.
-Åh, jag hoppas det här är katten som jag ska få, sa jag till Andreas. Vi gosade med katten en stund till innan vi gick in i huset. Där träffade vi paret och deras andra katter, ca 5-8 stycken, alla samma ras alltså brittisk korthåriga.
Vi pratade en stund, de sa att katten som behövde nytt hem är den snällaste katten som finns, att han älskar människor men har väldigt svårt för andra katter och kunde vara ganska svartsjuk, de sa att han hette Gipsy King in Concert men att han kallades King eller Gipsy, sedan sa de -Ska vi gå ut och titta på honom? Det är han som sitter ute i kattgården. Obeskrivlig lycka spred sig genom hela kroppen.

Katten jag föll handlöst pladask för så fort vi klev ur bilen var min King.

Jag faller i och för sig pladask för alla katter jag ser... men ändå =)

De följande dagarna ägnade jag helhjärtat åt King, han var extremt övergosig och följde mig vart jag än gick, till och med in på toa. Efter några dagar släppte hans "jag måste se vart hon är hela tiden" och han fick testa att gå ut lite själv. Det klarade han helt galant även om han bara var ute väldigt korta stunder i början...