linasskatter.blogg.se

Här är några på Sickan (the black one) och Doris (the Grey one). På stolen i bakgrunden ses Miss Miljarden.

Och några foton till

I söndags lyckades jag äntligen -ÄNTLIGEN- lura upp blyga Doris i mitt knä. 

Jag lyckades även ta på henne lite, lite men det var inte så populärt. Hon är inte riktigt där än, men det är nog inte långt kvar :) 

Jag lyckades även ta två foton av Hanna (som vi först trodde var en Hasse). En otroligt fin, röd katt. Jag vet inte vad hon varit med om eller hur hennes liv sett ut innan hon fångades in, men hon känns så... ledsen. Nästan deprimerad. Skygga katter är ofta utåtagerande om man kommer för nära- känner de sig trängda eller rädda så attackerar dom eller åtminstone fräser till ordentligt, men Hanna bara ligger helt stilla och tittar på en utan att röra en min. Apatisk typ. Det är så sorgligt, jag föredrar när de är ilskna och försvarar sig med både klor och tänder, då visar de åtminstone att de har kämpaglöd kvar och alltså inte gett upp. Jag hoppas lilla Hanna får ett hem snart, hos någon som har massor av tid för henne ❤️

Cassiopeia och Ingo har jag nämnt, va? De är också skygga och håller oftast till bakom soffan när man är i rummet, men i söndags hoppade Cassiopeia upp i fönstret och satt och tittade fast jag stod bara en bit bort. Ett litet framsteg, kan tyckas, men alla dessa små framsteg är de som till slut blir ett jättekliv.