Förra fredagen, den 31 augusti, flyttade lilla Millie in vid oss. Millie blev infångad av en från katthemmets fältgrupp (Mina) ute på landet. Även Millies syster Lotta blev infångad:
Millie är skönheten till vänster. Lotta är lite skyggare, men ack så söt även hon:
Här är förmodligen det första fotot som togs på systrarna, lånat från
katthemmets sida:
Tanken var från början att både Millie och Lotta skulle flytta in till oss (på prov), men Mina var orolig att Lotta var dålig som bieffekt efter att ha fötts och levt som vildkatt den första tiden i sitt unga liv. Både Mina och Lotta var vid veterinären samma dag som de skulle flytta till oss och Mina befarade att hon bara skulle lämna veterinären med en katt, Millie. Så illa blev det dock inte, Lotta har en rejäl urinvägsinfektion, därmed har hon inte heller varit rumsren utan kissat i både säng och soffa hemma vid Mina.
Då Lotta är så pass skygg, sjuk och tyr sig allra mest till Minas andra katt Tosse så får hon vara kvar vid Mina för tillfället.
Stiliga Tosse:
Millie som hela tiden varit tuffare och starkare än Lotta har inte visat några tecken på att hon saknar Lotta, vilket känns väldigt skönt.
MILLIES BAKGRUND
Millie föddes ute på landet liksom Lotta och även åtminstone ett syskon till. Det finns en farbror (en bland många, tyvärr) som har 30-40 katter som de flesta nog är förvildade. Ingen har kastrerats utan de har fått leva vind för våg utan någon egentlig husse. Katthemmet lyckades få denna farbror att gå med på att låta dem kastrera hans katter för att förhindra förökningen. Katthemmet (fältgruppen, antar jag) fick åka ett X antal gånger fram och tillbaka med alla katter till veterinären. De gör verkligen ett fantastiskt jobb. Denna farbror brukar även katthemmet åka ut med kattmat till så katterna inte behöver svälta. Som jag förstod det så låter farbrorn katterna komma in ibland, de som vill och inte är för skygga då de så klart inte är vana med mänskliga kontakter. Millie och Lotta föddes av en kattmamma som katthemmet inte hunnit kastrera eller inte lyckats få tag på innan hon blev dräktig. Det finns även två honkatter till som hann få varsin kull.
Mina berättade att Millie var en riktig slagskämpe och inte alls ville bli infångad, medans Lotta var helt apatisk. Hon erbjöd inget motstånd alls och var så illa däran att hon förmodligen bara hade överlevt några dagar till ute i det fria. Millie blev behandlad för öron- och ögoninfektioner, liksom Lotta. Lotta var dock tvungen att äta annan medicin också (penicillin?) och efter några dagar hade båda två tillfrisknat. Millies och Lottas tredje syskon (även det en hona tror jag) är ännu inte infångad. Alla stödhem är fulla så även om fältgruppen skulle lyckas fånga in henne skulle de inte ha någonstans att göra av henne.
Här är en av de kattungar som tillhör en av de andra kullarna. Hon bor för tillfället i Minas kök med en eller två ungar till:
Mina har, förutom sina tre egna katter och en hund, även två vuxna herrelösa katter boende vid sig + Lotta + de 2-3 kattungarna i köket. Mina bor i en etta så det är självklart problematiskt. Jag önskar verkligen att jag kunde vara stödhem, även om jag hade dött inombords varje gång jag var tvungen att säga farväl till en katt som fått ett nytt hem. Det finns ett sådant otroligt behov av stödhem och riktiga hem, men efterfrågan av katter synes aldrig vara tillräckligt stor. Tänk om folk kunde ta ansvar för sina katter genom att kastrera dem så man sakta men säkert kunde få bukt på problemet och få upp kattens status. Hade inte det varit fantastiskt?
Här är några foton av Minas andra katter:
Här är Lotta. Hon vill verkligen följa med Tosse ut när han ska på äventyr, hon är nog lite kär i honom:
DE FÖRSTA MÖTENA (How I fell in love):
Jag träffade Millie 3-4 gånger innan hon flyttade hem till oss. Jag bor bara ett stenkast ifrån Mina så jag var hemma hos henne några gånger och bekantade mig med hennes katter. Millie bodde några veckor vid Mina innan vi fick henne, kanske 5-6 veckor. Innan dess hade hon levt ute sin första tid, 8-10 veckor skulle jag gissa på. Jag vet inte exakt hur gammal hon är, Mina sa att man kan lista ut det på ett ungefär på vikten. Får luska lite närmare i det. När jag först träffade Millie och Lotta fanns även en tredje kattunge vid Mina, en kattunge som virrat bort sig från sitt hem. Han (vi kan kalla honom Lilla Bus) hade inget halsband men var alldeles uppenbart boende någonstans då han var tam, normalviktig för sin ålder och frisk (förutom skabb). Lilla Bus ville gärna leka till skillnad från Lotta som höll sig i bakgrunden. Millie ville också gärna leka, men inte gosa direkt utan höll sig på lite avstånd. Jag har några foton men de är lite mörka tyvärr. Här är Millie:
Här är Millie och Lilla Bus. Millie är den som håller sig lite i bakgrunden:
Jag måste tillägga att Lilla Bus inte längre bor kvar vid Mina då han hittat hem igen. Tydligen hade han varit väldigt saknad av en liten flicka på sju år.
Millie och Lotta:
Sista gången jag var vid Mina innan Millie kom till oss så hade jag fortfarande bara fått busa och klappa henne lite grann och Lotta knappt något alls. Denna gång lyckades jag dock lura upp henne i mitt knä med hjälp av hennes favoritleksak, en leksaksvippa med fjäder. Detta var stort tyckte även Mina som inte heller hon lyckats få Millie att komma så nära:
Hon somnade till och med en stund:
Sedan somnade hon även vid Mina en stund. Riktigt gosig är hon om man låter henne ta det i sin takt.
FLYTTDAGEN:
Det var då fredagen den 31 augusti som jag nämnt tidigare. Jag flexade tidigt från jobbet och ilade hemåt. Mina var vid veterinären med både Millie och Lotta och ringde vid 15-tiden och frågade om jag kunde komma hem till henne och hjälpa henne med att få ur Lotta ur buren samtidigt som Millie inte fick smita ut. Det gick förvånansvärt snabbt och smidigt måste jag säga. Millie spann som bara den och verkade inte det minsta nedstämd över att ha blivit ivägtvingad till farbror doktorn:
Det var en extremt regnig dag så det var bara att lägga ett stort lakan över buren och bära bort Millie den lilla biten till vår lägenhet. Jag hade garderat mig innan och sett till att King var ute då det var planerat att de inte skulle få träffa varandra på direkten. Vi gick upp i badrummet som inretts efter bästa förmåga för att passa en liten kattunge. Jag hade inhandlat lite grejer (utöver kattungemat):
Millie var jättetuff och gick direkt ur buren. Hon busade och gosade och betedde sig som att det var det mest naturliga i världen att flytta in i vårt badrum. En favorit är att leka i kattbacken:
Och med fjädervippan så klart:
Till och med Daniel fick leka med Millie när han kom hem från jobbet:
Det tog ett tag för King att uppmärksamma att det fanns en annan katt i närheten. När han väl hörde Millies jamande såg han helt förvirrad ut och sprang sedan till köket och tittade ut genom köksfönstren. Millie befann sig på en helt annan våning, jag kanske borde kolla upp Kings hörsel?
Jag satt mycket vid Millie i badrummet denna första dag och kväll. På natten när vi skulle sova jamade Millie den första stunden så givetvis var jag tvungen att gå och sätta mig vid henne igen en stund. När hon väl somnat sov hon till klockan 5 på morgonen, sen började hon jama. Jag sover så tungt så jag hörde ingenting men Daniel vaknar desto lättare så han väckte mig. Jag satte mig vid Millie i en halvtimme sen somnade hon till igen så jag gick och la mig. Nästa gång hon vaknade var klockan nio.
Här är lite fler bilder från första dagen:
ANDRA OCH TREDJE DAGEN (1 & 2 SEPTEMBER 2012)
Tanken var då att Millie skulle bo i badrummet iallafall några dagar, men det bara gick inte. Jag kan inte sitta där inne några längre stunder på grund av att det inte på något vis går att sitta ens lite bekvämt vilket snabbt resulterar i smärta på olika ställen av kroppen. Så jag lockade in henne i sovrummet (vilket var hur lätt som helst så jag antar att även Millie insett att badrummet inte var så roligt). I sovrummet har jag större möjlighet att kunna vistas längre stunder då där, så klart, finns en säng. Vi har även en TV i vårt sovrum (det är ett måste) vilket både jag och Millie uppskattade skulle det visa sig.
Jag spenderade många timmar i sovrummet denna helg. Jag fick givetvis dåligt samvete mellan varven då det kändes som jag försummade King, som är en riktig mattegris. Tack och lov så är han även en ganska stor hussegris och King verkar gilla att "hänga" med husse Daniel i hans spel och musikrum. Jag förstår inte riktigt det. Jag brukar stänga dörren då JAG tycker Daniel spelar gitarr för högt, eller X-box spel för den delen... men King bryr sig inte det minsta. (Han brukar även var med när vi sjunger karaoke så, än en gång, det måste nog vara något fel på hans hörsel).
Här är lite bilder från dagarna, vi börjar med Godmorgon-bilden:
Mys under täcket. Tänk vad härligt med åtminstone en katt som inte har så extremt mycket päls att han inte ens fryser i minusgrader och därmed inte klarar av att vistas mer än några minuter under täcket innan det blir för varmt:
Millie under glasbordet & Millie gäspar:
Se vad liten hon är. Daniel är faktiskt aningens rädd för henne just därför. Han tror att hon kan gå sönder hur lätt som helst:
King nosar omkring i badrummet. Det luktar kattunge. Tydligen blir korgen (som en gång i tiden var min förra katt, Vildas) genast mycket mer intressant om den luktar av annan katt. Annars brukar han inte ens besvära sig med att titta två gånger på denna sovplats =)
Knäkatt:
Första gången King och Millie träffades gick King raka vägen fram till Millies mat, som tydligen är mycket godare än hans mat. Millie spanade på från säkert avstånd:
King nosade på Millie men höll distansen lite han också. Han verkade lite rädd för henne faktiskt. Millie å andra sidan fattade snabbt tycke för King.
Dagen efter första mötet lät jag Millie gå fri i hela lägenheten. Hon tyckte det var väldigt läskigt med trappan. Jag fick locka och pocka med ost för att få ner henne halvvägs. Sedan satt jag och Daniel i vardagsrummet och såg på TV medan Millie fick ta det i sin egen takt. Hon vågade sig ner till slut, men vände snabbt och for upp igen:
Dagen efter (onsdag 5 september) försökte vi igen. Den här gången gick det mycket bättre och Millie kom ganska fort ner för trappan och började undersöka köket och vardagsrummet. Vardagsrummet blev snabbt hennes favoritrum:
Efter några dagar har både King och Millie morskat upp sig mot varandra. King slår till Millie ibland när han tycker att hon blir för jobbig. Inga hårda slag och inga klor ute tack och lov, utan bara för att markera (tror jag) vem som bestämmer. Millie brukar gömma sig en kort stund och sedan är hon igång igen. Hon är som ett plåster på honom så jag kan på ett sätt förstå att han blir lite irriterad emellanåt. Millie är ju bara någon månad medans King är 10 år så även om han är pigg och kry så har han väl inte riktigt lika mycket ork att busa och skoja flera timmar i sträck. King har varit ute ganska mycket de senaste dagarna, han har förstått att Millie inte får gå ut så det är väl lite av hans fristad. Han har även smugit iväg och lagt sig någonstans när hon inte sett bara för att få sova ifred. Här har han smugit upp i vårt sovrum:
När King är ute sitter Millie gärna och tittar på honom och jamar:
Både King och Millie älskar denna klöstunna. King ligger alltid högst upp medans Millie varierar sig. Det är ju Kings tunna egentligen (en 10-årspresent) så det blir väl att införskaffa en till. De finns att köpa på
Zoomarket.
Millie smyger på King som låtsas att han inte ser:
King gillar inte stängda dörrar. Här är skrubben under trappan som är full med massa bråte. King brukar vara inne i skrubben men jag vill inte att Millie går in där på grund av oredan så jag tejpade till dörren:
Millie får inte upp dörren, men King däremot låter sig inte stoppas av en tejpbit. Han använder tassen för att öppna upp dörren även fast han inte ens vill in i skrubben. Han öppnar helt sonika dörren och sedan går han iväg någon annanstans. Knasboll:
En av Millies största hobbys verkar vara att se på TV, alternativt även slå på TV-rutan:
Millie while moving:
Millie leker:
Och King ser på:
HUR MAN ÖVERTYGAR SIN SAMBO OM ATT MAN MÅSTE SKAFFA FLER KATTER:
Jag är så stolt över King, som har en historia som en riktig slagskämpe. Det har gått över all förväntan. Visst har det varit lite småslagsmål och även en och annan väsning när både Millie och King velat äta ur samma matback eller vässa klorna på klösmöbeln samtidigt men annars har det gått tiptop. King som annars jagar bort grannkatterna från deras gårdar och då och då hamnar i slagsmål med dem har skött sig strålande. King kommer oftast hem utan en skråma, inte ens tilltuffsad utan bara med stor uppburrad svans. Han är verkligen en riktig slagskämpe. Mot människor är han helt tvärtom, nästan översocial, och måste jämt vara i centrum.
Lite Kingbilder från strömavbrottet häromkvällen:
Nu är det dags att avrunda detta första, långa inlägg. Håll en tumme att utvecklingen mellan King och Millie även nästa vecka går lika bra så jag kan fatta det positiva beslutet att behålla Millie. =D
