- linasskatter.blogg.se

Förra veckan började sannerligen inte bra, inte för King iallafall. Eller det började redan veckan innan med att han verkade ha lite ont i halsen och han slickade sig runt munnen hela tiden. Under helgen blev det värre och han ville inte äta så mycket och så fort han ätit eller druckit lite grann började han hulka och host/nysa. På söndagskvällen började han få problem med andningen. Det lät riktigt hemskt. Hela natten lyssnade jag på honom när han andades för att inte missa eventuell försämring som innebar att vi borde ge oss iväg akut till veterinären. På måndagmorgonen (29 oktober) ringde jag veterinären i Roma, som jag hört väldigt mycket gott om, och de ville att vi skulle åka in redan till klockan 9:45.

Skönt, jag hade varit lite orolig att de inte skulle ta min oro på allvar och att vi skulle få en tid först längre fram i veckan. De frågade om King andades genom munnen, vilket han inte gjorde och det var tydligen ett gott tecken för katter gillar inte att andas genom munnen och gör det bara vanligtvis i nödfall.

Daniel lämnade jobbet så han var hemma till klockan 9. King anade oråd direkt och ville inte alls gå in i sin bur, men det ville däremot Millie:

Missnöjd kisse:

Vid 9:30 var vi framme vid veterinären ungefär. Hon som egentligen skulle ha tagit hand om King var tvungen att akut hoppa in på operation så vi fick vänta på en annan veterinär.

När vi fått komma in i ett rum började det med att de ville ta tempen på King, i rumpan... det var inte populärt för fem öre, men det visade att han inte hade någon feber iallafall. Efter detta rakades pälsen bort på Kings högra framben och så tog de lite blod och gjorde några tester:

Efter detta bar de iväg King för att röntga honom, då fick jag och Daniel inte följa med. Tack och lov så gick det snabbt. Veterinären kunde konstatera att King hade lunginflammation. Usch. Han äter nu två mediciner.

Veterinären ordinerade att King skulle vara inne några dagar in på medicinkuren då det tydligen inte är helt ovanligt att katter drar iväg om de får chansen när de tvingas i medicin. Så fort vi kom hem från veterinären gick King raka vägen fram till altandörren och ville ut, så klart, men jag höll honom inne fem dagar:

Efter veterinärsbesöket, bilderna är kassa pga att min mobilkamera inte riktigt klarar av att ta foton med blixt:

Det är inte det lättaste att få i King medicinen, särskilt inte Vetrimoxinen som är tjock som tandkräm. Han hatar det verkligen, Millie å andra sidan missar inga chanser att försöka få smaka på denna. Det hade varit betydligt lättare att få i henne det. Bara att sträcka fram medicinen så sköter hon resten. Jaja. King har varit sur och tvär efter varje dos med medicin och undviker mig. Jag fick knappt klappa honom de första dagarna.

Inte nog med att jag tvingat i honom mediciner så har han inte fått gå ut på några dagar. Först på torsdagen kom King in och la sig på sin favoritplats, nämligen fönstret i sovrummet, igen. De andra dagarna har han sovit nere någonstans på nätterna. Det hör INTE till vanligheterna att King sover någon annanstans än just i sovrummet. På torsdagen sov han iallafall med oss igen OCH spann till och med. Det var härligt att höra. På fredagen JAMADE han igen för första gången på över en vecka, sen han fick ont i halsen och tappade rösten. Det var nästan än mer härligt att höra. King är en väldigt pratglad kisse i normala fall så det har varit jättekonstigt att inte höra honom jama. På fredagen fick King gå ut igen för första gången sen i söndags. Då blev han glad må ni tro. Han var ute två kortare stunder. Inte nog med det så lät jag Millie gå ut själv för första gången, innan har hon bara varit ute i min famn. Hon verkade tycka det var väldigt intressant ute och hon är mycket nyfiken på allt. Hon höll sig bara på vår lilla gård och jag hade altandörren öppen hela tiden och höll lite koll. King hjälpte till och höll koll på henne han med. Efter ca 15 minuter lurade jag in henne igen. Hon kommer få vara ute kortare stunder nu i början.

Sedan King fått börja gå ut igen är han lite mindre sur på mig iallafall. Han kommer fram och vill ha gos och spinner och pratar. Det är bara direkt efter medicinkuren som han undviker mig. Ena kuren är nu färdig, den skulle han ha en dos per dag i fem dagar (Metacam). Den andra är det några dagar kvar av, den ska han ha två gånger per dag i 10 dagar. Givetvis är det den medicin han avskyr mest som är den långa kuren. Det ska bli så skönt när kuren är klar.

Denna lilla korg fick Millie med sig när hon flyttade in. Hon har inte använt den sen hon flyttade hit, men King brukar försöka trycka sig ner i den med jämna mellanrum. Det går så där, han är några storlekar för stor =)

Tidigare i veckan sov King uppe på extratäcket som ligger på golvet nedanför min säng. Plötsligt kom Millie trippandes och King började morra lågt, lagom lågt för att markera att "jag sover, Millie, don´t you dare pick a fight right now...". King är ju sannerligen inte den som tar till morrandet i första rappet vanligtvis. Men sen Millie flyttade in har jag hört honom morra dovt ett antal gånger... när han verkligen inte orkar busa:

Mr D fann mina småbebisar sovandes i samma kartong en morgon:

När King kommer in brukar Millie bli så himla glad att hon bokstavligen slänger sig över honom. I veckan när hon gjorde detta lyckades hon slänga sig så hon hamnade med sina framtassar på ena sidan av honom och baktassarna på andra sidan. Och så låg hon så och åkte snålskjuts från vardagsrummet till köket medans King såg måttligt missnöjd ut.

Lite foton från i veckan:

Långtass:

Fortfarande tv-beroende:

Sover i samma garderob:

Millie envisas med att ta tag i vattenskålen och dra i den häftigt så vattnet skvalpar ur och så lapar hon i sig från golvet istället. It´s the best way to drink. Det går även bra att stoppa ner tassen i skålen och skaka lite och sen lapa i sig vattnet från tassen. Jag måste se om jag hittar en tyngre vattenskål som inte går att dra omkring så lätt. Det är oftast blött på köksgolvet: