Veterinärsbesök
Kategori: Allmänt
King fick sina lungor undersökta samt en ordentlig genomgång av tänderna, främst roten av den tand han tappat.
När vi kom hem var båda katterna groggy och nyväckta. Då båda envisades med att försöka vingla sig uppför trappan, vilket inte skulle sluta väl då båda ramlade omkull ungefär vartannat steg de tog, så beslutade jag att ha dem inne i vardagsrummet med mig. Jag märkte dock snabbt att inte heller detta var ett alternativ då King envisades med att morra och vara sur på Millie trots att hon bara satt/låg en bit bort och svajade. Då King brukar vilja vara ifred när han varit vid veterinären och även vill ha det mörkt, svalt och tyst så fick han vara i stora badrummet som jag snabbt inredde lite extra sovplatser på utöver de som han redan har där.
Sedan fick han vara där själv hela natten medan Millie och jag var i vardagsrummet. Jag antog att Millie, liksom King, skulle hålla sig undan mig tills hon blivit klar i knoppen igen. King har ett behov av att få vara sur på sin dryga matte när hon tvingat honom till doktorn vilket jag har full förståelse för även om jag tycker att det är ganska jobbigt. Tack och lov surar han sällan länge.
Millie hade däremot inga planer på att sura. Jag märkte att Millie ville komma upp till mig i soffan där jag bäddat ner mig, men jag vågade verkligen inte lyfta henne pga stygnen på magen.
Då hon var så pass groggy lyckades hon inte hoppa upp på vanligt sätt, när hon försökte lyckades hon bara ställa sig på bakbenen och köra in klorna på framtassarna i soffan sen stod hon där på bakbenen. Tur att hon är rådig, min lilla gumma, och direkt insåg att hon kunde dra sig upp. Hon klättrade alltså helt sonika upp med framtassarnas klor. Ungefär som människor tar sig upp för branta berg, antar jag. Eller med isdubbar när man ska ta sig upp ur isvakar. (Inte fullt lika dramatiskt dock).
Sen vinglade hon bort till mig och la sig till rätta på min mage och där blev hon liggande. Nån gång mitt i natten vaknade jag av att Millie kvicknat till tillräckligt mycket för att kunna sprätta loss ordentligt i kattbacken. Det var sand överallt dagen därpå =)
Dagen efter var både Millie och King som vanligt igen, King var bara lite extra pratsugen efter sin ensamma natt i badrummet.
Tisdagen den 19e februari 2013 var vi vid veterinären igen med King. Hans andning har inte låtit helt bra de senaste veckorna. Det har låtit som det varit tungt för honom att andas. Än en gång fick King röntgas, jag var med i rummet och höll i honom. Det är inte populärt men det går så snabbt så King hinner knappt bli sur. Det visade sig att det fanns astmaliknande symptom så King fick en kortisonspruta, som han kommer ta var 3-5e månad för att slippa den tunga andningen. Förändringen märktes direkt och nu låter andningen som innan allt elände började.
Älskade, fina King:
