Dag 55
Kategori: Stödhem

Men Àven de andra fÄr hÀnga ibland. Det blir dock lite vingligt nÀr mamman samtidigt vill vÀssa klorna.
Jag slÀppte lös mamman i lÀgenheten och hÀllde ut lite dreamies till henne, men hon var inte ett dugg intresserad av dem utan var mycket mer nyfiken pÄ mina chips sÄ det var bara att dela med sig (hon blir nÀmligen lite morrig och lÀskig om man inte gör
det đđ±)
Vilde gillar att sitta vid fönstret nÀr det stÄr pÄ glÀnt för vÀdring.

Agnes

Bonnie

Bonnie

Bonnie och Luna

Vilde

NÀr jag var uppe sista gÄngen vid katterna sÄ knackade det plötsligt pÄ ytterdörren. Kattungarna blev nervösa och mamma Festis likasÄ och jag hade inga planer pÄ att gÄ ner och öppna dÄ jag 1. redan springer upp och ner för trappan fler gÄnger
varje dag Àn vad min kassa kropp egentligen mÀktar med och 2. De som kÀnner mig vet att man hör av sig innan man kommer förbi och 3. Jag inte ens trÀffar mina nÀra och kÀra just nu, Àn mindre okÀndingar som fÄr för sig att plinga pÄ
dörren efter klockan 20 (jeeezuz, det Ă€r ju nĂ€stan efter min bedtime till och med đŽ). OkĂ€ndingen nöjde sig dock inte med att bara knacka utan bestĂ€mde sig för att plinga pĂ„ dörrklockan ocksĂ„ och jisses vad rĂ€dda kattungarna blev, de for ivĂ€g Ă„t tvĂ„
olika hÄll, Vilde gömde sig bakom gardinen i fönstret och Agnes under bordet i en tÀltkoja och Bonnie och Luna ilade in i badrummet.

Mamman satt kvar i hallen och blÀngde ned för trappan och morrade lÄngt ner i halsen. Hon morrade lÄngt efter det att okÀndingen lyckats nÄ mig pÄ telefon för att meddela att han lÀmnat ett paket utanför dörren (Sara, det var barnens julklapp som kom).
Det Ă€r lite lĂ€skigt nĂ€r hon blir sĂ„ uppstressad, sĂ€rskilt dĂ„ det Ă€r jag som fĂ„r ta smĂ€llen (eller bettet rĂ€ttare sagt) nĂ€r hon blir nervös och osĂ€ker. SĂ„ jag stĂ€llde in kvĂ€llsmaten i rummet och gick ner igen. Ăven om hon vĂ€ldigt gĂ€rna vill ut
ur rummet sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ dĂ€r hon kĂ€nns lugnast och tryggast. Det Ă€r som hennes safeplace. Ett safeplace med fyra smĂ„ virvelvindar som hĂ€rjar runt som ena galningar (man kan ju förstĂ„ att hon vill ut đ)