Sweeties
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport







Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Då var det ett helt nytt år. Hoppas alla pälsbeklädda vänner där ute klarade av nyåret och raketerna med galans.
King och Millie var jätteduktiga. King visste jag sen innan att han inte har något emot raketer, han brukar antingen sova sig igenom det eller sitta i fönstret och titta men Millie är betydligt mer lättskrämd än King så jag var verkligen spänd inför hennes reaktion. Det har smällts lite grann här i området dagarna innan nyår och på själva nyårsafton satte det igång ganska ordentligt redan vid 17-snåret. Båda katterna hade husarrest nästan hela dagen, förutom några småstunder på förmiddagen/tidig eftermiddag då jag lät dem gå ut, när det ännu var lugnt.
Här är mina sötnosar. They couldn´t care less:
Klockan 00:40, när raketerna varit tysta ca 30 minuter, så låg Millie på min mage och sov och DÅ kom något ljushuvud till granne på den briljanta idén att han/hon också måste fyra av sina raketer så det blev ett sjujäkla liv precis utanför sovrumsfönstret och sovrummet lystes upp en massa. Det tyckte Millie dock var lite otrevligt så hon hoppade ner och la sig under sängen tills det var över.
Millie blir rädd av plötsliga, höga ljud. Det spelar ingen större roll vad det är, om det är raketer som sätter igång, eller om man tappar nåt i golvet etc. Höga ljud som hon är van med är däremot ingen fara som t.ex. när husse spelar elgitarr, då är det bara läskigt först i början men annars är det lugnt. Fast hon är inte riktigt lika okej med det som King som gärna är inne i husses rum samtidigt som han spelar för fullt. Undrar om han har något fel med hörseln? Han brukar även vara i rummet när vi sjunger karaoke och det är då sannerligen ingen skönsång :P
Millie tycker för övrigt väldigt mycket om snö och vatten. Hon älskar att vara med i badrummet och få leka i badkaret med en liten stråle vatten rinnande. Hon försöker ibland att dricka men oftast vill hon bara slå på strålen. Det brukar sluta med att hela huvudet är blött.
Här är Millie i handfatet. Hon tycker dock att badkaret är ännu roligare att sitta i och leka med vattenstrålen:
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Kategori: King & Millies vecko/månads-rapport
Den 12 november var King på återbesök vid veterinären. Han var förhållandevis lugn jämfört emot hur han brukar vara. Han gosade med sin bur och försökte även göra ett och annat inbrytningsförsök. När veterinären kom för att lyssna på hans lungor så spann han så högt att hon inte kunde höra annat än just spinnandet. Veterinären sa -Vi gör röntgen först, det gillar dom inte så då kommer han sluta spinna. Sen kom tjejen som skulle göra röntgen och hon blev helt överväldigad av åsynen av King. Hon stannade i dörröppningen och sa "En brittiskt korthårig". Sen gick hon fram till King och utbrast "Han är chokladbrun". -Japp, svarade jag stolt. De flesta säger bara brun, eller vissa färgblinda människor tror till och med att han är svart. Tjejen som skulle ta röntgen bad mig följa med och hjälpa till så jag följde efter henne samtidigt som jag bar King i famnen. King var så duktig och satt helt stilla och fint i min famn, han som annars gärna bryter sig loss, men icke denna gång. När vi kom in i röntgenrummet sa tjejen att jag måste ha på mig någon slags rock så jag ställde ner King på bordet för att sätta på mig den. Tjejen lyfte upp King i sin famn och höll (eller snarare kramade) honom och sa -Jag tror jag tar med honom hem. Jag opponerade mig dock mot detta förslag :P
En gång när vi var på djursjukhuset i Kalmar var det en veterinär som kallade King för "stöldbegärligt gods". Han sätter hjärtan i brand må jag säga.
Jag fick hjälpa tjejen att lägga ner King på sidan och hålla fast benen så de kunde röntga lungorna. Som tur var gick det fort och King fann sig förvånansvärt lugnt i läget. Tyvärr var King inte hel frisk så han fick fortsätta några dagar till med den ena medicinen, tack och lov den som är lättast att få i honom.
Igår (den 30 november) ringde jag veterinären igen för att återkoppla om hur det gått. Vi kom överens om att jag ska ta med King i januari, när jag ändå ska kastrera Millie så de får titta på hans tand som ramlade ur och även ta en kik på lungorna. Han känns frisk och kry igen iallafall. Han pratar, spinner, leker, bråkar med Millie, gosar, spelar dataspel med husse, äter och uträttar sina behov som han ska,. Han är sitt vanliga jag igen med andra ord.
Jag småpratade med en granne för ett tag sen och vi kom (hör och häpna) in på ämnet katter. Det är samma granne som en gång sa att King var ett väldigt passande namn. :D
Grannen sa att det brukar vara katträffar i hennes trädgård, alltså ett gäng av grannkatterna som samlas och hänger. Hon visste inte vad det kunde bero på att så många katter trivs i hennes trädgård, men hon verkade inte ha några problem med det. Vi bor i ett väldigt kattvänligt område. Natur, trädgårdar och flertalet av de som bor här har katter. Grannen fortsatte och sa att det alltid är lika kul när King upptäcker dessa katträffar och flyger över staketet in på hennes gård. Då flyr alla andra katter åt olika håll med en rasande fart. Han har respekt med sig min lilla slagskämpe. Inte något att vara stolt över kanske, men min förra katt Vilda var helt tvärtom. Det var alltid hon som fick stryk av de andra katterna och hon var så genomsnäll att det inte går att förklara i ord. Hörde man en catfight utanför var det bara att släppa allt och rusa ut och hjälpa Vilda.